Ångest... jobbigt
*phew*
*Phew* Då har jag äntligen börjat städa. Eller jag är nästan klar (med det mesta i alla fall), har bara lite tjafs på skrivbordet som borde sorteras, och att damsuga, våttorka och damma av överallt skulle inte vara så överflödigt heller. Men nu orkar jag inte. Rätt slut faktiskt. Lite stressig dag, först sega igenom fyra timmar i skolan och driva läraren till vansinne över att min mattebok suger. Sedan en timme tills flöjtlektionen börjar på en annan skola. Hann bara fika lite och ladda mobilen innan (hurra för en laddad mobil!!!). Sedan ungefär en halvtimme innan jag har tid på BUP. Tillbaka nästan hela vägen igen. Med tung skolväska också (innehåller bl.a flöjt, mattebok, två kollegie-block och en tjock bok med verk av Shakespeare). Jobbigt. Så efter ungefär 45 minuters pratande fick jag gå tillbaka till stationen igen. Sen hem och mysa med pojkvännen i några timmar. Gick till pizzerian med syrran och en kompis senare. Kom hem. Lyssnade på min nya skiva som för övrigt kom idag (YAY). Den är jättebra, ingen direkt fastnande musik, men skön som man kan lyssna till flera gånger om utan problem. Sen lite städning. Och nu skriver jag detta inlägg. Känner mig lite utslagen. Ska nog lägga mig snart. Orkar inte gå in på tankar eller andra djupa saker idag. För trött helt enkelt.
Sammanfattning av dagen: lite stressig och utmattande men inte så farlig då en helg väntar. Men först en skön säng och en sovmorgon!
God natt
A Divine Image
And Jealousy a human face;
Terror the human form divine,
And secrecy the human dress.
The human dress is forged iron,
The human form a fiery forge,
The human face a furnace seal'd,
The human heart its hungry gorge.
Av William Blake - ännu en av mina favoriter
Idag har jag varit på jakt efter lite ny musik. Börjar tycka att musiken jag lyssnat på i typ två år nu börjar bli aningen uttjatad. Alltså måste jag köpa ny. Ja, köpa musik. Har fattat ett beslut att börja stödja musikbranchen lite genom att faktiskt köpa skivorna, inte bara hitta första bästa sida att ladda ner från gratis och bidra till att göra branchen olönsam. Det innebär dock inte att jag är villig att betala hur mycket som helst på en skiva, men jag är villig att betala! Utöver mitt behov av ny musik har jag också ett starkt behov av att se filmen 'En riddares historia'. Detta inträffade då jag fick reda på bortgången av Heath Ledger, den skådespelare jag beundrat nästan mest, inte bara för hans talanger utan för att han vågade stå upp för sig och göra de roller som han ville, inte de som betalade mest. Jag saknar ord så ska avsluta detta inlägg nu.
Kalender sökes?... eller nåt sånt.
Mer ur "Venus and Adonis"
"Bid me discourse, I will enchant thine ear ;
Or like a fairy tris upon the green ;
Or like a nymph with long dishevelled hair,
Dance on the sands and yet no footing seen :
Love is a spirit all compáct of fire,
Not gross to sink, but light and will aspire.
"Witness this promise bank whereon I lie ;
These forceless flowers like sturdy trees support me ;
Two strenghtless doves will draw me through the sky
From morn to night, even where I list to sport me :
Is love so light, sweet boy, and may it be
That thou shouldst think it's heavy unto thee ?
"Is thine own heart to thine own face affected ?
Can thy right hand seize love upon thy left ?
Then woo thyself, be of thyself rejeted,
Steal thine own freedom, and complain on theft.
Narcissus, so, himself himself forsook,
And died to kiss his shadow in the brook.
"Torches are made to light, jewels to wear,
Dainties to taste, fresh beauty for the use ;
Herbs for their smell, and sappy plants to bear ;
Things growing to themselves are groth's abuse ;
Seeds sping from seeds, and beauty breedeth beauty :
Thou wast begot, - to get it is thy duty
"Upon the earth's increase why shouldst thou feed,
Unless the earth with thy increase be fed ?
By law of nature thou art bound to breed,
That thine may live when thyself art dead ;
And so, in spite of death, thou dost survive,
In that thy likeness is still alive."
Jag ÄLSKAR Shakespeare!!! Önskar jag kunde skriva lika vackert, men det är väl bara att fortsätta drömma om. Vilket påminner mig! Jag måste börja skriva lite poesi nu när våren ändå närmar sig... Låter lite väl klassiskt kanske men jag kan inte hjälpa det, varje vår börjar fingrarna klia efter penna och papper och gärna lite inspiration till min hjärna. Detta brukar pågå under hela våren och sommaren. Sedan blir det uppehåll tills hösten börjar närma sig vinter, men då brukar tyngden av skolstressen vara för mycket för att jag ens skulle orka skriva tre rader mer än jag måste. Okejdå, vinterdeppigheten brukar oxå hjälpa händerna bli till bly varje gång jag sträcker mig efter pennan. För er som tänker 'Men herregud, skriv på datorn då!', så vill jag påpeka att datorn tar bort den speciella känsla av att skapa något eget. Det är en helt annan sak då man kan kanske sitter ute vid sjön med fötterna i vattnet, ett block i knät och en penna i handen. *Slutar skriva i någon minut då jag tänker på den härliga känslan*..... Så. Tillbaka med skrivandet här... Helgen ser ut att ha stora möjligheter för dubbelbokning. Jag bör nog kolla upp saken snarast. Och skaffa mig en kalender. Själv är jag så förvirrad och just nu använder jag bara min kompis som kalender, hon har mer koll på mig än vad jag har på min ficka, haha. Jag borde kanske sätta upp det som ett 'att göra' i helgen? Att skaffa en kalender, alltså. Och städa på rummet så jag faktiskt får undan saker? Nej, nu jag ska jag inte sätta upp en massa mål som inte kommer bli uppfyllda den närmsta månaden... Nu borde jag nog uträtta någonting i alla fall. Spela flöjt låter som en bra idé, innan de andra går och lägger sig. En sak att göra ändå: bli bättre på att avsluta saker!
Venus and Adonis
So fastened in her arms Adonis lies ;
Pure shame and awed resistance made him fret,
Which bred more beauty in his angry eyes :
Rain added to a river that is rank,
Perforce will force it overflow the bank.
Ur Venus and Adonis av Shakespeare
Jag har blivit kär i den här dikten, ska återgå till läsandet av den.
Okej, en blogg...
Börjar komma över det faktum att jag har en sjukdom som inte kommer försvinna i det närmaste taget. Men svårt att få alla andra omkring att förstå hur det känns, de tycks vilja koppla bort det hela lika mycket som jag, men vid fel tillfällen. Känns som jag går omkring med ett stort plakat med texten : PRATA MED MIG! TRÖSTA MIG NÅGON!
Och alla går ändå bara förbi eller kallpratar om någonting annat. Har kommit på att jag behöver en massa grejer att fylla tiden med, problemet är bara: vad för grejer? Och sen att orka med dem, annars hamnar jag bara liggandes i min säng och tycker synd om mig själv, då känner jag mig bara patetisk för jag faktiskt tycker synd om mig själv. Det gör ju i sin tur saken värre då jag börjar ogilla mig enormt mycket för att jag ÄR patetisk, och jag gillar inte patetiska människor som tycker synd om sig själva.
För att åtegå till att fylla tiden med saker att göra... Jag vill verkligen börja med musiken igen, lära mig spela gitarr bland annat. Har velat lära mig det ända sen dess pappa gav mig en gitarr i julklapp när jag var sju år. Var först tänkt att pappa skulle lära mig, men han hade visst inte tid med det, sen glömdes det bort tills jag och min syster fick en elgitarr när jag var typ 12 tror jag (kommer inte riktigt ihåg när men typ). Började då lära mig själv att kompa lite, men jag är inget vidare på att lära mig själv så det gick inte bra. Har börjat med tvärflöjt på musikskolan nu igen. Jag säger 'igen' för att jag bara gjort ett litet uppehåll pga min sjukdom. Känns skönt att spela igen, jag har verkligen saknat det. Att äntligen få uttrycka mig på sådant vis att jag ändå kan njuta av resultatet. Har även äntligen fått förklarat mer exakt vad jag ska göra för att höja mina betyg i engelska, matte och historia. Tog bara en hel termin att få det ur mina lärare. Och har börjat vänja mig vid praktiken och fått lite mer fasta sysslor där än att bara driva omkring. Gör praktik på ett fritids kanske jag borde nämna. Och har nyligen gått upp till heltid, känns rätt skönt, men nu börjar tröttheten slå in. En bra sak. Har varit ganska jobbigt att bara känna sig trött av uttråkning i typ ett år nu.
2008 har börjat väldigt bra för mig känns det som, får mig att undra vilket helvete som väntar runt hörnet. Det är dömt att hända något hemskt, jag kan känna det på mig. Allt har börjat nästan lite för bra om läsaren nu förstår vad jag menar med det. Jag har blivit pigg, knappt märkt av min deppighet, träffat en underbar pojkvän, börjar prata lite mer med kompisarna (okej, jag SKA börja ta upp lite mer kontakt med dem som jag tappade efter det att nian slutade), börjat med flöjten igen, funderar på att börja någon språkkurs, typ japanska eller kinesiska, det är ju inne med asiatiska språk nu... Så nu är bara frågan med allt det som går så bra: vad kommer att gå åt helvete? Kanske stressen med att hålla igång allt? Kanske blir sjuk igen och får börja om från början igen? Nej, nu är det nog bäst att jag slutar oroa mig och gö något mer lugnande. Hade ju tänkt gå upp lite tidigare imorgon men tror jag stannar uppe nån timme till för att titta på lite animé serier. Fortsätter nog med Naruto så att min kompis blir nöjd snart, hon har tjatat om det sen i våras....
